Det har länge varit känt att Sapiens och Neandertal inte bara korsade varandra i museer eller släktträd. De verkligen korsade varandra. Men vad man hittills inte visste var var exakt dessa möten ägde rum.
En nystudie har nu avslöjat att det var i Zagrosbergen, i hjärtat av Mellanöstern, som de två människosläkten möttes, levde tillsammans… och lämnade outplånliga spår i vårt DNA. Här är den fascinerande historien om en grundläggande blandning – länge osynlig, idag oundviklig.
En region som är en korsväg mellan två världar
Zagrosbergen ligger vid gränsen mellan Iran, Irak och Turkiet och bildar en lång bergskedja som är relativt okänd för allmänheten, men som var av stor strategisk betydelse under förhistorisk tid. I slutet av pleistocen (för mellan 60 000 och 40 000 år sedan) utgjorde denna region en naturlig bioklimatisk korridor mellan de tempererade områdena i norr och de varmare regionerna i söder.
Vid denna tid var klimatet instabilt och befolkningen rörde sig. Neandertalare, som redan var väl etablerade i Europa och västra Asien, migrerade söderut. Sapiens, som härstammar från Afrika, fortsatte sin frammarsch norrut. Det var här, i Zagros bergiga terräng, som deras vägar korsades.
Arkeologer bekräftar att denna region är full av förhistoriska platser som innehåller rester av båda arterna. Genetiska analyser visar att de två populationerna vid denna tidpunkt hade mötts tillräckligt ofta för att kunna fortplanta sig.
När hybridisering blir vårt arv
Tanken att två mänskliga arter har fått barn tillsammans är inte längre en hypotes. Sedan den fullständiga sekvenseringen av neandertalarnas genom 2010 har bevisen hopat sig: alla icke-afrikanska människor bär idag mellan 1 och 4 % neandertalgener.
Och detta arv är inte begränsat till en vag procentandel. Dessa gener påverkar mycket konkreta egenskaper:
- näsans form,
- smärtkänslighet,
- immunsvar,
- stressreaktioner
- och till och med mottaglighet för covid-19 eller depression.
Med andra ord är en betydande del av vad vi är – både i kropp och själ – ett direkt resultat av denna hybridisering.
Och detta möte inträffade troligen inte bara en gång: flera vågor av blandning skulle ha ägt rum i olika områden, men Zagrosbergen framstår som ett centralt centrum, en samlingspunkt, en genetisk korsväg.
En ny syn på vår mänsklighet
Studien ifrågasätter en gammal idé: att mänskligheten utvecklats i separata linjer, Sapiens å ena sidan, Neandertalare å andra, med en vinnare (vi) och en förlorare (de). Det är inte så enkelt.
Verkligheten är mycket mer mosaikartad, med mänskliga arter som möts, utbyter, anpassar sig, ibland försvinner, men alltid lämnar spår efter sig. I detta sammanhang är Zagrosbergen inte bara en geologisk kuliss, utan en grundläggande scen för vår gemensamma historia.
Det är inte bara en avlägsen episod, utan en del av vår biologiska nutid. För denna blandning har kanske spelat en roll i vår framgång som art: den har berikat vårt genom, stärkt vår motståndskraft och format det vi idag kallar… människan.
