Studien visar att normal användning av plastförpackningar är en direkt källa till mikroplastföroreningar.
- Öppna/stänga flaskor → frigör mikroplaster.
- Plastförpackningar → direkt källa till förorening.
- 240 000 partiklar per liter buteljerat vatten.
- Mer bearbetning → mer migration av plaster.
- Värme, ljus, friktion → frigör mer mikroplaster.
- Ersätt plast med glas/rostfritt stål.
- Det krävs ett globalt avtal för att stoppa föroreningen.
Den dolda hotet i förpackningar
Plastförpackningar för livsmedel är en direkt källa till föroreningar från mikroplaster och nanoplast, enligt en ny studie publicerad i NPJ Science of Food. Att öppna en flaska, rulla upp plastfilm eller värma mat i plastbehållare kan frigöra mikroskopiska partiklar som hamnar i vår mat och dryck.
Dessa partiklar genereras inte bara vid tillverkningen av förpackningen, utan också vid daglig användning: att öppna och stänga lock, riva upp förpackningar, värma, diska eller utsätta förpackningar för solljus påskyndar utsläppet av mikroplaster.
Vad är mikro- och nanoplaster?
Mikroplaster: polymerfragment som är mindre än 5 millimeter.
Nanoplast: ännu mindre, mindre än 1 mikrometer.
De är så små att de kan tränga igenom vävnaderna i matsmältnings- eller andningsorganen och nå blodomloppet, där de sprider giftiga ämnen i hela kroppen. Nya studier har hittat dem i blod, lungor, moderkakan, bröstmjölk och till och med i mänsklig hjärnvävnad.
Hälsoeffekter
En undersökning från mars 2024 visade att personer med mikroplaster i artärerna hade dubbelt så hög risk att drabbas av hjärtinfarkt, stroke eller dö av någon orsak under de följande tre åren.
Dessutom har över 3 600 kemikalier som används i förpackningar och livsmedelsbearbetning påvisats i människokroppen. Av dessa är 79 kopplade till cancer, hormonstörningar och reproduktionsproblem.
Var finns de?
Studien identifierade mikroplaster i:
- Flaskvatten (upp till 240 000 partiklar per liter).
- Te i tepåsar.
- Konserverad fisk.
- Ris.
- Bordsalt.
- Läsk.
- Takeaway-mat.
- Ultraprocessade livsmedel.
Ultraprocessade livsmedel är mer förorenade, eftersom tillverkningen innebär mer kontakt med maskiner och plastförpackningar.
Faktorer som ökar utsläppet av mikroplaster
- Värme (från mikrovågsugn eller diskmaskin).
- Direkt solljus.
- Upprepad diskning (t.ex. melaminporslin).
- Mekanisk friktion (öppning av förpackningar eller lock).
Hur man minskar exponeringen
Även om det är nästan omöjligt att undvika dem helt, finns det praktiska åtgärder man kan vidta:
- Använd förpackningar av glas eller rostfritt stål.
- Värm inte mat i plast.
- Undvik diskmaskin för plastredskap.
- Välj bort plast med återvinningskod nr 3 (innehåller ofta ftalater).
- Ta med återanvändbara påsar, termomuggar och personliga bestick.
Men visste vi inte redan att plast innehåller plast?
Det verkliga värdet av denna studie ligger inte i att avslöja något uppenbart, utan i att visa med hårda och systematiska data att mikroplaster inte bara finns i miljön, utan att de aktivt frigörs i livsmedel och drycker vid normal användning av förpackningar och redskap.
Hittills har mycket forskning fokuserat på hur plast förorenar hav och mark. Denna studie visar för första gången, med rigorösa metoder och vetenskaplig kvalitetskontroll, att det räcker med att öppna en flaska eller värma mat i plast för att tusentals partiklar hamnar i våra kroppar.
Det är som att veta att rök är skadligt, men att upptäcka exakt hur många partiklar som frigörs vid varje bloss och hur dessa partiklar når hjärtat eller hjärnan. Det är denna precision som gör det möjligt att fatta politiska beslut, reglera material och skydda folkhälsan.
Dessutom är identifieringen av nanoplast (som är osynlig även under konventionell mikroskop) och dess koppling till hjärt-kärlsjukdomar helt ny och har djupgående medicinska konsekvenser.
Lösningen ligger dock inte bara i individuella förändringar, utan i mer ambitiösa politiska och reglerande åtgärder.
Att minska användningen av plast i livsmedelsförpackningar är en viktig möjlighet att gå mot en verkligt cirkulär och hållbar ekonomi. Att ersätta plast med biologiskt nedbrytbara eller återanvändbara material kan ha omedelbara positiva effekter:
- Mindre utsläpp av föroreningar i livsmedelskedjan.
- Minskad hälsorisk för miljontals människor.
- Minskad belastning på marina och terrestriska ekosystem.
- Energibesparingar genom att undvika produktion av ny plast.
- Främjande av nya gröna tekniker inom förpackning och bearbetning.
Dessutom skulle ett internationellt ramverk som det globala plastavtalet, vars sista förhandlingsrunda äger rum i augusti i Genève, kunna markera en vändpunkt. Med över 175 länder involverade är detta initiativ en avgörande möjlighet att fastställa bindande gränser och främja innovation inom säkra och hållbara förpackningar.
Omställningen är brådskande och möjlig. Framtiden för folkhälsan och vår planet beror på vad vi gör nu.
Vad händer om jag använder återanvändbara plastpåsar för att frysa eller förvara mat?
Det är en vanlig och praktisk metod för att organisera frysen och minska svinnet. Många förvarar kött, frukt, grönsaker, bröd, kokta bönor och till och med färdiglagad mat på detta sätt. Extrem kyla kan dock orsaka mikrosprickor i plastpåsar, särskilt om de återanvänds många gånger och tvättas ofta. Detta kan leda till att mikroplaster frigörs när de kommer i kontakt med maten.
Säkrare och mer hållbara alternativ:
- Platinapåsar av silikon (livsmedelsgodkänd): tål frysning och värme utan att frigöra partiklar, kan återanvändas i flera år och är lätta att rengöra.
- Glasburkar med lock av silikon eller rostfritt stål: lämpliga för att frysa in större portioner eller hela rätter utan att lukt eller ämnen överförs.
- Komposterbart vaxpapper eller cellulosa med vegetabilisk beläggning: användbart för att slå in enskilda livsmedel innan de förvaras i mer hållbara behållare.
- Vaxade tygpåsar: praktiska för torra eller förkokta produkter, men inte rekommenderade för rått kött eller livsmedel med hög vätskehalt.
Om du väljer att fortsätta använda plast är det viktigt att inte värma eller tina direkt i påsen och att byta ut den vid första tecken på försämring: repor på insidan, hårdnande material eller förlust av flexibilitet.
