Har du märkt att att fylla 60 inte längre är synonymt med att bromsa, utan med att börja något nytt? Jag minns hur förvånad jag blev när jag såg min mormors syster anmäla sig till dykningskurser vid 68 års ålder: det fick mig att ompröva allt jag trodde om ”rätt ålder” för olika saker. Sedan dess ger jag samma inbjudan till alla som fyller 60 år: fira genom att släppa vanor som, utan att vi märker det, stänger oss inne. Bloggen Personal Branding sammanfattar det i åtta vanor som det är bra att säga adjö till. Här översätter jag dem på mitt sätt, med de frågor jag ställde mig själv när jag läste dem.
Jag tycker det är otroligt hur många, när de går in i ett nytt decennium, sätter upp mentala barriärer som ”jag är för gammal för att lära mig något nytt”. Känner du igen dig? Om svaret är ja, är det kanske dags att bryta den cirkeln. Varje ny morgon bringar sin egen intensivkurs i livet, och ålder, tro mig, är inte kursavgiften.
Nostalgi kan omfamna oss eller kedja fast oss. Personligen, när jag saknar somrarna i min ungdom, frågar jag mig: ”Vilka möjligheter erbjuder idag som inte fanns igår?”. Att anpassa sig betyder inte att glömma, utan att öppna upp för erfarenheter som håller gnistan av mening vid liv.
Jag måste erkänna att jag mer än en gång har skjutit upp min dagliga promenad ”för att det finns viktigare saker att göra”. Spoiler: det viktigaste är att röra på sig. En balanserad kost och måttlig motion är en garanti för hjärt- och kärlhälsa, immunförsvar och, inte minst, humör. Ditt framtida jag kommer att tacka dig högt och tydligt.
Vi bär alla på gamla sår. Frågan är om vi vill fortsätta att bära på dem. Jag har märkt att att släppa ilskan inte raderar det som har hänt, men det öppnar upp för inre frid och mindre giftiga relationer. Vad sägs om att resa lättare idag?
Det finns morgnar när jag är tacksam för den enkla doften av kaffe. Den lilla gesten förändrar hela min dag. Att uppskatta det som finns – istället för det som saknas – omkalibrerar sinnet och gör att du, nästan utan att märka det, känner dig hel
Nyligen ställde jag upp min gamla staffli igen och det räckte med tio penseldrag för att minnas vem jag var när jag målade bara ”för nöjes skull”. Att avsätta tid för det du älskar – trädgårdsarbete, läsning, musik – väcker glädjen till liv igen och bekräftar din identitet bortom etiketter.
Att återuppleva gamla misstag är som att se en film på repeat med ett förutbestämt slut. Jag föredrar att fråga mig själv vilka lärdomar jag kan dra för här och nu. Att återuppfinna sig själv är inte att förneka det förflutna, utan att använda det som en språngbräda för den framtid man vill bygga.
Att lära mig att säga ”nej” kostade mig flera utmattningskollapser. När jag förstod att det inte var egoistiskt att prioritera mina egna behov, utan att det gjorde mig medveten, kom jag i balans. Att tillåta oss själva att ta hand om oss själva är nyckeln till varaktig lycka.
Var och en av dessa vanor är ett litet farväl till det som tar energi från oss och ett stort hej till ett liv som 60-åring – och längre – som är levande och autentiskt. Jag har redan valt vilka väskor jag ska släppa, även om jag ännu inte har fyllt 60. Har du? Berätta i kommentarerna: vilken vana kommer du att lämna bakom dig idag för att med entusiasm omfamna en ny fas i livet?
