Euron, oljan och importen från Kina skapar deflationstryck i eurozonen. Vissa medlemmar av ECB fruktar en återgång till situationen före covid
Frankrikes centralbankschef, François Villeroy, lade på fredagen fram ett scenario som börjar oroa Europeiska centralbanken. En rad faktorer som väcker farhågor om kvarstående låg inflation på kontinenten, precis som under perioden från finanskrisen till covid, håller på att ackumuleras. ”Det skulle kunna öka risken för att vi inte når vårt inflationsmål. Det är en risk vi måste ta hänsyn till”, varnade han i en intervju med Bloomberg.
Den franske guvernören varnade särskilt för eurons styrka och dollarns svaghet, i takt som växelkursen närmar sig tröskeln på 1,20. Enligt ECB:s beräkningar innebär en stabil appreciering av euron med 10 % mot dollarn en permanent minskning av inflationen med 0,2 procentenheter. Anledningen är att en starkare euro gör importen billigare och exporten dyrare.
Sedan årsskiftet har euron stegit med 14 % och med 15 % sedan januari månads lägsta nivå. Den gemensamma valutan har gått från att flirta med paritet till att närma sig 1,18 dollar på bara ett halvår.
Detta är en mycket viktig förändring som börjar oroa ECB:s medlemmar. En av dem är Luis de Guindos, vice ordförande för institutionen, som har varnat för att en stabil nivå över 1,20 dollar skulle få negativa konsekvenser för inflationen i regionen. ”Jag tror att 1,20 är helt acceptabelt.
Vi kan bortse från det lite, men längre än så skulle det bli komplicerat”, varnade han vid centralbankschefernas möte i Sintra.
ECB är alltid mycket försiktig när det gäller att tala om växelkurser och uttalar sig sällan i frågan. Därför är den före detta spanske ministerns uttalande så anmärkningsvärt. Verkligheten är att eurons oväntade styrka börjar väcka oro inom organisationen. Men det är inte allt.
Oljepriset är också en annan deflationistisk faktor i eurozonen. I takt med att OPEC-länderna fortsätter att höja sina produktionsgränser för att återta marknadsandelar fortsätter priset per fat att falla. I lördags godkände de en ny ökning på en halv miljon fat per dag. Inte ens konflikten mellan Israel och Iran har lyckats höja oljepriset, med tanke på det stora utbudet som finns på marknaden. Mätt i euro ligger råoljan nu nära årets lägsta nivåer och 22 % under genomsnittet för 2024.
Vapenvila på energipriserna gör det möjligt för företagen att sänka sina produktionskostnader. Men det finns ytterligare en faktor som bidrar till att sänka företagens kostnader i produktionsprocessen: importpriserna. Till exempel är importerade mellanprodukter nu 0,6 % billigare än för ett år sedan. En nedgång som helt och hållet beror på importkostnaderna från länder utanför eurozonen, som har sjunkit med 1,5 %.
En nedgång som är starkt kopplad till handelskriget mellan USA och Kina. Peking har valt att omdirigera sina exportvaror till Europa. Inflödet av fler billiga produkter från Asien är en ytterligare faktor som bidrar till att hålla priserna nere i Europa.
Det återstår att se hur denna kombination av faktorer kommer att påverka KPI-statistiken i eurozonen. Fram till juni var inflationen stabil på 2 %, men i sina senaste prognoser förutspådde ECB redan att priserna skulle kunna ligga under 2 % under en tid. Enligt ECB:s bas scenario kommer inflationen att sjunka under 2 % i sommar och ligga kvar där fram till början av 2027.
Dessa prognoser är gjorda före eurons uppgång mot 1,20 dollar, så de kan bli inaktuella. Och allt detta i en ekonomi som har stora svårigheter att växa och skapa inhemsk efterfrågan som kan stimulera priserna.
Det är sant att ECB inte har uteslutit att det kan uppstå nya inflationstryck i framtiden. Tullarna är det största orosmomentet, särskilt om EU vidtar några motåtgärder efter den 9 juli, när USA:s president Donald Trumps handelskrigsvapenvila löper ut.
Vad uttalandena från dessa ECB-medlemmar visar är att ECB inte längre utesluter att fortsätta sänka räntorna under nuvarande 2 %. Även om det kan verka lockande för hushållen att priserna sjunker, är det lika farligt att hamna i en deflationsspiral som i en inflationsspiral. Särskilt i en region som har allvarliga problem med den ekonomiska tillväxten.
En sänkning av räntorna skulle kunna hjälpa på tre fronter samtidigt: bromsa eurons uppgång, stabilisera inflationen och stimulera ekonomin. Därför har detta alternativ börjat ta form. Det bästa tecknet på att en del av ECB håller på att ändra åsikt är att Bundesbank snabbt har gått ut för att stoppa denna trend.
Joachim Nagel, chef för den tyska centralbanken, sade på fredagen: ”Vi bör inte bli nervösa om inflationen i eurozonen tillfälligt sjunker under 2 %”. Ett tecken på att Buba börjar bli nervös för en möjlig opinionsförändring inom ECB till förmån för nya räntesänkningar.
