Den 28 mars 2025 drabbades Burma av en kraftig jordbävning. Men utöver den dramatiska förlusten av människoliv avslöjar denna händelse ett sällsynt seismiskt fenomen: en så kallad ”boomerang supershear”-förkastning, som mycket väl kan förändra vår förståelse av stora jordbävningar.
Den 28 mars 2025 skakades Burma av en kraftig jordbävning med en magnitud på mellan 7,7 och 7,9, lokaliserad nära Mandalay. Den kändes ända till Thailand, där den bland annat orsakade raseringen av en byggnad under uppförande.
I Myanmar är förstörelsen omfattande: många byggnader rasar, infrastrukturen skadas och tusentals familjer blir hemlösa. Den militärjunta som sitter vid makten meddelar officiellt att 3 770 människor har omkommit och över 5 000 skadats. Men med tanke på omfattningen av skadorna, som särskilt kan ses på satellitbilder, anser många experter att siffrorna sannolikt är för låga.
En helt ovanlig seismisk förkastning
Analys av geofysiska data i kombination med observationer på plats tyder på att jordbävningen inträffade i den centrala delen av Sagaing-förkastningen, en stor förkastning som sträcker sig från norra till södra Myanmar, cirka 1 200 kilometer, ända till Andamanen. Det är en förkastning som markerar gränsen mellan två tektoniska plattor: den indiska plattan och den eurasiska plattan.
På grund av den indiska plattans snabba rörelse norrut – med en hastighet på cirka 50 millimeter per år – och dess kollision med Eurasien vid Himalaya, utsätts detta område för mycket starka påfrestningar. Sagaingförkastningen är därför särskilt aktiv och orsakar regelbundet kraftiga jordbävningar, som ofta överstiger magnitud 7.
Strax efter huvudjordbävningen registreras många efterskalv, främst söder om epicentrum. Detta tyder inledningsvis på att brottslinjen har spridit sig söderut.
Men ett oväntat fenomen stör denna tolkning: flera seismiska stationer norr om epicentrum registrerade vågor med stor amplitud bara 20 sekunder efter de första seismiska vågorna (P-vågor). Denna signal förbryllade forskarna, eftersom den inte stämde överens med det klassiska mönstret för en jordbävning som sprider sig i en enda riktning.
En ”supershear”-spricka med ”boomerangeffekt”
Ett forskarteam från Tsukuba-universitetet (Japan) har därför gjort en noggrann analys av seismiska data. Deras resultat, som publicerats i tidskriften Seismica, visar att sprickan skedde i flera faser med komplexa egenskaper.
Till skillnad från klassiska brott i en riktning verkar det som om brottet den 28 mars först spred sig söderut och sedan studsade tillbaka norrut. Detta fenomen, som kallas ”boomerangeffekten”, inträffade till och med med en hastighet som var högre än S-vågorna (skjuvvågor), ett beteende som experterna kallar ett ”supershear”-brott. Totalt ska en förkastningssegment på 400 kilometer ha brutits under en tid på 80 sekunder.
Denna typ av förkastning, som är sällsynt och ännu inte helt förstådd, är särskilt farlig eftersom den koncentrerar den seismiska energin till områden långt från epicentrum, med förstärkta förstörande effekter. Händelsen den 28 mars 2025 erbjuder därmed en unik möjlighet att bättre förstå dessa extrema mekanismer och förbättra våra prognosmodeller för att bättre kunna förutse seismiska risker, både i Myanmar och på andra håll.
