Benresterna är mellan 4 500 och 4 800 år gamla. Hittills har tron att dessa var deras förfäder endast betraktats som en teori.
Ett internationellt forskarteam har lyckats för första gången sekvensera hela genomet hos en individ som levde i det forna Egypten för mellan 4 500 och 4 800 år sedan. Analysen har gjort det möjligt att upptäcka en oväntad genetisk blandning.
Resterna tillhör en vuxen man vars skelett hittades 1902 i en grav utgrävd i berget i byn Nuwayrat, söder om Kairo. Hans kropp hade lagts i en förseglad keramikvas, vilket gjorde att DNA:t bevarats exceptionellt väl.
Tack vare avancerade sekvenseringstekniker kunde experterna analysera tandprover och fastställa inte bara individens genetiska ursprung, utan också uppgifter om hans kost, miljö och benskondition. Man identifierade tecken på artros, skelettslit och muskuloskeletala deformationer som är förknippade med tungt fysiskt arbete, möjligen kopplat till keramiktillverkning.
Den avlidne var drygt 1,50 meter lång och dog mellan 44 och 64 år, en hög ålder för den tiden. Trots sitt uppenbara arbetstillstånd begravdes han i en ceremoniell kruka, något som var ovanligt för personer med låg social status, vilket tyder på en hög status eller en framstående yrkesskicklighet.
Utseendemässiga drag och genetiskt arv
Forskarna fastställde att individen hade mörk hud, bruna ögon och brunt hår. Isotopanalys av tänderna avslöjade en kost baserad på vete, korn och animaliska proteiner, vilket är karakteristiskt för befolkningen som levde i Nilen under den tidiga dynastiska perioden.
Den teknik som användes, känd som shotgun sequencing, gjorde det möjligt att få en fullständig bild av genomet utan att skada exemplaret ytterligare. DNA extraherades från tandroten, ett av de områden med bäst bevarad genetisk information.
En av de viktigaste upptäckterna i studien är identifieringen av 20 % genetiskt material som matchar forntida befolkningar i Mesopotamien. Detta bekräftar att det redan under det tredje årtusendet f.Kr. fanns ett biologiskt utbyte mellan Egypten och områdena i västra Asien.
Hittills har kopplingarna till dessa regioner baserats på arkeologiska fynd som keramik och teknik, men fyndet ger direkt genetiskt bevis på migrationer och kulturella influenser i de tidiga faserna av den egyptiska civilisationen.
