Mouth taping blev populärt på sociala medier, men är det en säker metod?
Det är en mycket utbredd metod på sociala medier, men det finns inga vetenskapliga belägg för dess effektivitet.
Som ofta är fallet med hälsorelaterade trender som sprider sig som en löpeld på sociala medier, kan mouth taping (att tejpa munnen) väcka fler frågor än svar.
Ofta framhålls det som en av åtgärderna inom den mer inkluderande trenden sleep maxing, som syftar till att optimera vilan.
Denna metod har dessutom en visuell effekt: bilden som illustrerar den visar en person som sover med munnen täckt av tejp, vilket antas tvinga kroppen att andas genom näsan, vilket är särskilt viktigt vid snarkning eller sömnapné.
Men är det en metod som rekommenderas av experter på området? Eller är det en improviserad hemlösning? Vad bör vi veta om mouth taping?
Mouth taping: vad är det?
”Mouth taping, eller munförslutning, består i att man sätter tejp över läpparna under sömnen i syfte att stimulera näsandningen, som ofta ersätts av munandning. Användningen har spridit sig med löftet om att förbättra snarkning och sömnkvalitet”, förklarar öron-, näsa- och halsspecialist med inriktning på sömn.
Både, som också är medicinsk chef för Instituto de Enfermedades del Sueño (IES), och andra källor som har konsulterats, medger att denna metod saknar vetenskaplig grund och att den inte finns med på listan över godkända behandlingar.
Är det säkert?
När det gäller orsaken till dess massiva spridning anser att den ”drivits mer av wellnessvärlden än av gedigen vetenskaplig evidens”.
”Kändisar som Katy Perry har berättat att de använder den för att sova bättre, och idrottare som Iga Świątek, världsetta i tennis, har tränat med munnen tejpad för att förbättra näsandningen”, ger han som exempel.
Han fortsätter: ”Samtidigt marknadsförs det av många influencers som en lösning för att bota snarkning eller behandla sömnapné, vilket kan vara potentiellt riskabelt utan föregående medicinsk utvärdering”.
Detta betyder dock inte att det inte är viktigt att andas genom näsan. förklarar att dess mest kända roll är att släppa in luftkonditionerad och filtrerad luft till lungorna, men att den också har mindre kända men kliniskt relevanta effekter, såsom att aktivera det parasympatiska nervsystemet, vilket skapar lugn och avslappning, och förbättrar hjärt- och kärlfunktionen, den reparerande vilan och andningseffektiviteten.
Detta betyder dock inte att denna teknik nödvändigtvis är den enda sättet att göra det på. ”Även om den fysiologiska logiken bakom munplåster är rimlig, är det inte en universell eller ofarlig teknik. Det finns inga slutgiltiga bevis för att denna strategi, i sig själv, botar eller behandlar andnings- eller sömnstörningar. Dessutom är det inte alla som kan använda den på ett säkert sätt”, varnar han.
När används det
Öron-näsa-hals-läkaren förklarar att det kan användas som en del av en omfattande behandling under ledning av specialiserade yrkesutövare, särskilt inom andningsrehabilitering och sömnmedicin, med användning av rätt material såsom allergivänliga tejp och svettdämpande tejp.
”Även om det är mer synligt nu är det inte en ny teknik: det användes tidigare i specifika terapeutiska sammanhang, till exempel efter näsoperationer eller hos personer med munandning som vana, utan anatomiska hinder”, förtydligar han.
Det kan också användas för att förbättra sömnen, men ”inom myofunktionella terapiprogram för patienter med lätt snarkning, lätt apné eller ökad resistens i de övre luftvägarna (SARVA), särskilt hos barn”.
Det kan också användas för rehabilitering efter luftvägskirurgi på grund av snarkning och sömnapné, sportträning (för att främja näsandning under träning, optimera hjärt- och kärlfunktionen och prestationsförmågan) och som en del av avslappnings- och välbefinnandestrategier för att främja aktivering av det parasympatiska nervsystemet, ”baserat på meditation och medveten näsandning”.
Läkaren påpekar dock att det finns vissa förutsättningar:
- Ingen nästäppa (rinit, polyper, septumdeviation).
- Inga medicinskt diagnostiserade sömnstörningar (snarkning eller apné).
- Ingen ångest, klaustrofobi eller plötsliga uppvaknanden.
- Inga hudproblem som dermatit eller hudsjukdomar som psoriasis.
- Inga akuta luftvägsinfektioner (förkylning, bihåleinflammation, astma).
Sömnställningen är också viktig för att förebygga snarkning.
”Den tillgängliga evidensen är fortfarande knapphändig, med små studier av varierande kvalitet”, medger han. Han berättar att vissa preliminära studier på patienter med lätt apné eller munandning har visat ”en måttlig minskning av apné-hypopné-index, minskat snarkande och muntorrhet samt en bättre subjektiv upplevelse av vila”.
Det finns dock inga storskaliga kliniska prövningar eller studier som stöder dess användning som enda eller slutgiltig behandling.
Hon förklarar att hennes team använder mouth taping ”som ett terapeutiskt verktyg inom en helhetsapproach, alltid med medicinsk utvärdering och uppföljning av en specialiserad logoped”. Men hon betonar att det inte är en metod i sig, utan ”ett led” i kedjan.
Hon förtydligar också att det oftast testas under dagen för att se om personen tål det, och att det sedan kan användas på natten.
