Nyheten kom som en stark symbol för Bulgarien väg mot EU: Bryssel har officiellt gett grönt ljus för landets inträde i eurozonen. Efter många års väntan och stora ekonomiska ansträngningar är det officiella anslutningsdatumet planerat till den 1 januari 2026. Detta tillkännagivande har redan väckt mycket diskussion i Bulgarien, med ekonomiska förhoppningar, oro bland befolkningen och hektiska förberedelser från regeringens sida. Vad kan man förvänta sig av detta land som fortfarande präglas av fattigdom, och vilka är nästa steg på vägen mot en eurovaluta?
Varför får Bulgarien nu godkännande för att ansluta sig till euroområdet?
Vägen till den gemensamma valutan har inte varit enkel för Sofia. Bulgarien var nämligen tvunget att uppfylla fyra stränga kriterier som fastställts av Europeiska kommissionen och ECB (Europeiska centralbanken). Bland dessa finns en kontrollerad inflation, ett begränsat offentligt underskott och en stabil växelkurs som har varit knuten till euron i över tjugo år.
Tack vare en strikt budgetpolitik har Bulgarien för närvarande en inflation på 2,7 %, vilket är långt under många europeiska grannländer. Landets skuldkvot är också anmärkningsvärt låg, endast 24 %. Dessa ekonomiska resultat, som har hyllats i Bryssel, har spelat en avgörande roll i beslutet att äntligen ge grönt ljus till Sofia. Det sista ordet kommer att falla om några veckor när de 27 medlemsstaterna samlas för att formellt godkänna anslutningen.
Kriterierna uppfyllda: framgång eller hinderbana?
Innan Sofia fick godkännandet måste landet visa sig värt sitt namn inför alla europeiska instanser. I sina årliga rapporter pekade Europeiska kommissionen på vissa svagheter, men den bulgariska politiska viljan vacklade aldrig.
Genom att noggrant följa rekommendationerna från Bryssel har landet konsoliderat stabiliteten i sin nationella valuta, lev, som sedan 1999 har ”flörtat” med euron utan större incidenter. För många observatörer är det denna budget- och penningpolitiska disciplin som skiljer Bulgarien från flera andra kandidatländer, såsom Polen och Ungern, som trots att de är EU-medlemmar skjuter upp sin valutaövergång på obestämd tid.
Inflationen under kontroll
Av alla kriterier som ställdes var inflationskontroll ett särskilt svårt hinder. Inflationen måste hållas inom ett snävt intervall som fastställts av Bryssel, vilket Sofia har lyckats med genom hårda ansträngningar. Priserna, som övervakas noggrant, har inte stigit lika kraftigt som i vissa länder som tidigare genomgått plötsliga valutaövergångar.
Detta resultat är delvis ett resultat av den restriktiva politik som införts för att undvika avvikelser, även om det innebär att vissa sociala och offentliga utgifter måste begränsas. Detta val av budgetdisciplin väcker ibland interna debatter, eftersom det också påverkar vardagen för de mindre bemedlade. Dessutom illustrerar den gradvisa avskaffningen av miljöåtgärder som påverkar biltrafiken, till exempel det nyligen avskaffade miljödistriktet i Frankrike, hur vissa ekonomiska eller regleringsmässiga förändringar kan ha olika effekter på befolkningen.
Stabil lev och skuld under kontroll
I över tjugo år har den bulgariska valutan, lev, varit nästan perfekt kopplad till euron. Detta är en erkänd prestation som ECB ser som ett tecken på seriösitet. Trots regional och global volatilitet har Bulgarien aldrig avvikit från sin kurs, vilket har lugnat investerare och partner.
När det gäller de offentliga finanserna är landets låga skuld – knappt 24 % av BNP – ett ytterligare argument inför de strikta kraven från EU-institutionerna. Denna siffra står i stark kontrast till många historiska medlemsstater som ofta har en betydligt högre skuld. När det gäller infrastruktur och mobilitet i andra europeiska länder visar frågan om höjda och sedan återinförda hastighetsbegränsningar, såsom avskaffandet av hastighetsbegränsningen på 80 km/h i Frankrike, att anpassningen till lagändringar också kan utgöra en teknisk och social utmaning.
Mellan officiell entusiasm och folkliga protester: hur tas den gemensamma valutan emot?
Tillkännagivandet av den förestående övergången till euro möter inte direkt enhälligt stöd bland befolkningen. Enligt Eurobarometer är 51 % av bulgarerna negativa till införandet av den gemensamma valutan, främst av rädsla för att priserna ska stiga kraftigt, som har skett i andra länder vid tidigare utvidgningar.
De dagliga scenerna i Sofia och andra storstäder sätter tonen: demonstrationer, banderoller och alarmistiska tal präglar nu debatten. En del av politikerna delar dessa farhågor, däribland president Roumen Radev, som är en ivrig förespråkare för en folkomröstning, som dock ännu inte har genomförts.
Varför denna rädsla för prisökningar?
Många minns erfarenheterna från Slovakien, Slovenien och de baltiska länderna. Ofta har införandet av euron inneburit en allmän prisökning, särskilt på dagligvaror. Rädslan för en kraftig minskning av köpkraften är därför logisk för många bulgarer, som redan har drabbats hårt av den svåra ekonomiska situationen.
För att lugna allmänheten har myndigheterna vidtagit en rad åtgärder och försäkrat att särskilda mekanismer kommer att införas för att kontrollera hur avrundningen påverkar vardagen. Konkreta exempel från de senaste länderna som anslutit sig till eurozonen används som referens i de officiella uttalandena, men misstänksamheten kvarstår i flera delar av det bulgariska samhället.
